I gamla Sverige, långt innan påskmusten och moderna bryggerier, trodde man att påsken var en tid då häxor samlades på Blåkulla. Skärtorsdagsnatten flög de över skogar och sjöar, och byborna spände sina fönsterluckor och satte upp klockor för att skrämma bort dem.

Men det fanns en mindre känd tradition bland vissa bryggare. De trodde att om man bryggde öl under påskveckan och lät det jäsa i fred, kunde man skydda brygden mot häxornas nyckfullhet – och ibland till och med få häxornas hjälp.

Enligt sägnen var det nämligen så att häxor älskade malt och humle. Om tunnorna stod öppna under stjärnorna på skärtorsdagskvällen, skulle en häxa som flög förbi kunna ge ölet en ovanlig smak och styrka – men bara om bryggaren varit försiktig och respektfull.

I en liten dalabygd fanns en ung bryggare som hette Nils. Han hade hört de gamla historierna, men tänkte att det var skrock. Ändå ställde han ut sin påskölstunna en natt. När månen stod högt, hörde han plötsligt mjuka steg i snön. Ur skuggorna steg en figur med lång mantel och kvast – en riktig häxa!

Till hans förvåning rörde hon försiktigt om i tunnan, lade i några gyllene korn och mumlade något på ett gammalt språk. Sedan försvann hon lika tyst som hon kom.

När Nils nästa dag smakade på ölet, var det starkt, fylligt och varmt på ett sätt han aldrig upplevt tidigare. Ryktena om “häxornas påsköl” spreds i byn, och alla som fick smaka lovade att respektera både ölet och naturens krafter nästa påsk.

Och än idag berättar man ibland att om man brygger påsköl med omsorg, kan man nästan känna en häxas vänliga närvaro i smaken.

Hoppas att du får en trevlig påskhelg med många goda påsköl! 🐣