På medeltiden satt man av naturliga skäl inte i tv-soffan med en skål popcorn och några kalla öl i kylskåpet som man allt eftersom hasar sig upp efter. Men man hade helt enkelt andra skäl att dricka öl och och man gjorde det rejält på  den tiden. Dessa skäl fick också benämningar. När ett barn föddes och vid dopet firade man barnets ankomst genom att dricka öl. Detta kallades barnsöl. När modern till barnet blivit redo för att åter besöka kyrkan skulle även detta firas genom kyrkogångsöl. När barnet sedemera blivit äldre och hittat en partner och förlovat sig skulle detta firas genom att drickas fästningsöl. När brölloppet ståndade dracks det bröllopsöl. Bröllopsölet skulle drickas i två dagar. Till taklagsfester dracks taklagsöl och till julen dracks julöl. Dom benämningar som ännu lever kvar i våra dagar är gravöl som dracks i samband med begravningar samt julöl. Främst inom sportens värld existerar ordet gravöl, tex när ett lag förlorat säger man att  man tar fram gravölen. 
Även under medeltiden förekom det att fester kunde spåra ur. Enligt Magnus Erikssons Stadslag fick man bara bjuda in ett visst antal personer på ölfesterna. Inte fler än 24 personer fick delta på ett barnsöl och endast 40 personer på ett gravöl. Den fest som tillät flest personer var bröllopsölet som tillät 60 personer.

Källa: Vardag och Fest/fester 22/3-2013